Sunday, February 20, 2011

Sedih... Confuse... Adaaaa je kan bende kne fikir...


I've being rude to mom...
Yesterday nite...
Just because of my own problems...
Too many...
Then when it comes to the limit...
I just can't take it anymore.

Masa 'genting', memang genting sangat.
Dah genting lama... Tapi me rasa, I still can face this...
Everything just seems too complicated...

Tak pernah me rasa yang hidup me nie banyak kekurangan...
Apepun yang ada dalam hidup sekarang, dah Alhamdulillah...
Me dah bersyukur diberi kekuatan, kesihatan,
Diberi family yang makin hari makin bole rapat dengan me...
Diberi Mr Red Ribbon yang dah sangat baik dan sempurna di mata me...
Diberi kawan2 lama yang sampai hari ini still there for me...
DIberi kawan2 baru di Malaysia yang sangat sayangkan me...
Diberi kawan2 bloggers yang me sayang :)
Diberi kesempatan untuk belajar biarpun kekadang me rasa me dah xsanggup terus belajar...
Diberi rezeki, eventhough me xbekerja full time, tapi rezeki selalu ada jer...
Alhamdulillah, masih bole makan...
Banyak lagi orang di luar sana xbole makan...

Tapi semua syukur itu semalam berubah jadi kesedihan...


Teriba me rasa ME IS NOTHING.
17 tahun usia me masa first time start kerja.
Hari tue me bekerja kat Hai Magazine (Indonesia punya ye bukan Malaysia) as junior journalist...
Dari kecik lagi dah suke cari duit...
Masuk kolej xhabis2 me bekerja sambil belajar...
Sampai lebih dari 2 tahun lalu, masa me STOP bekerja...
Sampai saat nie me xbekerja full time lagi...

Dulu me wat praktikal kat company di Malaysia nie.
Alhamdulillah, boss sayaaang sangat ngan me...
Tak bagi me berenti keje eventho thesis dah siap dan me dah graduate...
Sampai siap begaduh me nak berenti sambil menangis2...
Between nak berenti coz me xsepatutnya bekerja...
Tapi dalam hati me, me rasa ingin bekerja, xnak tinggalkan boss macam tue je...
But finally, boss bagi me quit the job...



I just feel like missing going to work...

Can you imagine?
My life selama nie mmg xlepas dari kerja...
That's what my parents proud of me...
That's what I proud of myself...
That's what I enjoy in my life...
Sometimes, money isn't matter.
Yang paling penting ialah... me bole terlibat dalam activity bekerja...
I LOVE WORKING!
Me xsuka duduk diam kat umah...
I would love to be a good housewife...
BUT
I wanna be busy working also.
Any work will do...
Janji bekerja... Full time ke part time...
Ada ofis, ada bos, ada office mate...
And it's been 2 years lebih me xkeje... 
Me rasa macam otak me nie dah xbole pakai lagi.
Dah beku dah...
Nak wat assignment pon jadi xleh focus...
Macam dah jadi bodoh xbole fikir...


Ya Allah....
Sometimes rasa macam nak balik Indonesia je.
Taknak kawin kat Malaysia.
Mungkin sampai tua me xbole keje...
Untuk apa me susah2 belajar tinggi2?

Me nak jadi SOMEONE...
Buat something yang bermanfaat untuk orang...

So, job offer from Turkey sangat2 nak me amek...
At least, that's the only way me probably can work and stay at Malaysia later.
Sebab me akan handle branch kat KL nanti.
And of course the company have to provide working visa for me.

Pegi Turkey nie kan my dad nak ikut,
Tapi he has to pay accommodation and flight ticket by himself,
And now he's preparing lots of money for my wedding.
Also for my study (me plan nak pindah kolej la plak, hadoooii...)
So, I have to wait for him, sampai dia dapat duit...

So I was thinking me nak pegi je sorang2 pegi Turkey...
Kesempatan xdatang 2x...
Me takut me xdapat keje nie if me keep on dragging the travel date to Turkey.
Ohhh confuse....

Confuse.

Confuse.




2 comments:

dear adik,

buat la solat istiqarah... mana tahu ade petunjuk dr Allah..

kdg2 peluang besar mcm ini pun dugaan, susah @ senang tetap dugaan.. yg pasti bior ade redha ibu ayah...

@kak yong,
kak, mekaseh dah singgah & bagi advice. selama nie buat tak tahu je pasal sume nie, xlarat nak fikir. tp one time terfikir juga, stress sikit.

alhamdulillah lepas solat dah tenang... sekarang nie nak settlekan things one by one dalam masa yg pantas (kalau bole)

mekaseh kak :)

Daisypath - Personal pictureDaisypath Anniversary tickers